Författare: Lars

  • 1835-10-04

    1835-10-04

    Protokoll hållet den 4 oktober 1835

    Enligt förut skedd pålysning vore fattigvårdens ledamöter församlade uti sockenstugan för att enligt 4:e § 1 mom: av reglementet för fattigvården uppgöra anslag för församlingens fattighjon för år 1836.

    §1 Fullt underhåll skulle för nästa år likasom för alla utgå med 60 Rd Rgs och efter noggrann omprövning av vart och ett fattighjons anmälda av kända behov bli för dem underhåll för året följande summor anslagna

    Av fattigvården projekterade medelRd
    Bråt Sara40
    Björnbergs änka45
    Lunds Lisa50
    Spel Pelle30
    DahltorpÄnkan Stina Jansdotter30
    RällnEric Perssons vansinniga dotter45
    LundsängBåtjankens svärmor60
    StjernforsPetter Jarlsberg. Petter Jansson vid Ljusnarssund50
    RisånSven Bredenberg. Per Jansson vid Västra Nybygget45
    S:a BredsjönMaja Christoffersdotter50
    SvartvikenPigan Lisa Greta Ersdotter45
    UfbergCathrina Zachrisdotter45
    Dal Olles hustru45
    Vik Anna Olsdotter45
    KisttjärnAnders Ersson45
    BåtgårdenBåt Maja60
    FäbobackenÄnkan Stina Nilsdotter50
    Änkan Stina Danielsdotter Stjelkbergs (…)60
    YxsjönJan Nilsson40
    KvarnbackenAnders Nilssons änka65
    SörviksmossenStina Abrahamsdotter52
    Jan Mats änka vid Rälln75
    LjusnarsbergsgårdStina Strandell60
    Anders Jansson Ryss barn:
    Den äldsta Eric Andersson vid Smältarbacken30
    Den mellersta gruvsmeden Johan Lindberg30
    Den yngsta Jan Larsson i Forstorp40
    KolhedenAnna Lisa Lundberg25
    Nya Vägen(…) mor25
    V:a LöffalletEric Anderssons änka20
    S:a BredsjönÄnkan Stina Matsdotter25
    SvartfalletÄnkan Maja Ericsdotter10
    StenharnGamla pigan Andersdotter, f.1762 ofärdig. Änkan Maja Larsdotter7,24
    Taller Anna5
    EskilstorpÄnkan Maja Jansdotter5
    S ElgfalletAnna Olsdotter5
    RåstockDr. Jan Persson2
    GunnarstorpÄnkan Maja Persdotter2
    SnälltorpEric Mattssons änka 2 tunnor råg a 1428
    KälltjärnEric Larssons änka 2 tunnor råg a 1428
    HörksmossenFredrik Erssons änka 2 tunnor råg a 1428
    Östra KumlanCarin Ersdotter45
    SummaRd Rgs1499, 24

    §2 Till bestridande av förestående 1499 Rd 24 S B:o föreslogs, att av socknen skulle uppbäras 64 organisttaxor utgörande:1280 Rd
    av fattigkassan tillskjuts 250 Rd. De vanliga uppbördsmedlen av gärningsmän med flera: 75 Rd

    Summa: 1505 Rd

    Det obetydliga överskottet redovisas av fattigföreståndaren ävensom för att som åtta år kan bli över.

    §3. Fattiga kvinnan Maja Larsdotter (…), som förut varit inackorderad, men ej trivs på något ställe, skall få skriftlig tillåtelse, att gå kring socken, så länge hennes hälsa tillåter

    §4. Skulle några, som undfått 1/3-dels underhåll och därför blivit inackorderad eller lovat att hålla sig själv besvära socken med tiggande bli de sitt underhåll förlustiga – även så bli de änkor, som för sina många barns skull undfått underhåll att samma för utan, så framt de icke lär sina barn låta väl innan och utan till (..) de fyllt 10 år.

    Sålunda överenskommet och beslutat intygar:

    Gust: Godenius
    Ordförande

    I allmän sockenstämma uppläst och erkänt . Ljusnarsberg den 25 oktober 1835.
    Gust: Godenius
    Ordförande

    Jan Jansson
    J. Boström på Tappen.

  • 1835-07-26

    1835-07-26

    Protokoll hållet den 26 juli 1835

    Uppå skriftligt anförande av nämndeman Jan Persson vid Stora Sten och Anders Ersson därstädes om inhyses Anders Ersson vid Alderfallet i råkad usla tillstånd genom sjukdom beslöts att till hans understöd skulle lämnas en halv tunna råg.

    In fidem protocolli
    Gust: Godenius

  • Knuts gossar…

    Knuts gossar…

    Knut Jansson föddes i Dufnäs Järna 1797 och var sprungen ur samma fattiga befolkningslager som Bergslagen var överbefolkade av vid denna tid. Varje dag var en kamp för överlevnad och i en socken som Ljusnarsberg var alla i jakt på arbete för att klara sitt uppehälle.

    Knut flyttar till Ljusnarsberg 1817 och börjar arbeta Fiskbro. Efter några år flyttar han vidare till Brattberg som dräng. Där träffar han den likaledes inflyttade pigan Anna Jonsdotter från Nås i Dalarna och de gifter sig på söndagen den 20 november 1821. Rimligen är bruden i rejäl grossess, för dagen efter, föder hon parets första barn, dottern Anna Stina.

    1821-23

    De är nu båda 24 år gamla och vid tillfället bor de i Brattberg. Förhållanden är obegripligt fattiga och dottern Anna Stina dör efter tre veckor. Men livet går vidare och där föds sedermera sonen Jan Eric 1823. Men ej heller han når vuxen ålder då han går bort som 1-åring, sommaren efter, anno 1824.

    1823-28

    Paret flyttar till Norra Lövfallet där sonen Jan Knut föds på hösten 1825. Som dräng försörjer Knut sin familj men till slut väljer de efter några år,1828, att dra sig norrut igen till Grängesberg…

    1828-36

    Efter sex år i Grängesberg, så flyttar familjen till Grangärde och Rävåla där fadern Knut Jansson arbetar som stalldräng. De är dock benägna på att återvända söderut till Ljusnarsberg redan efter två år, så 1836 tar Knut ut en flyttattest för Ljusnarsberg. Familjen siktar på att återvända till Brattberg och familjen får där bo hos Jan Hindricsson i väntan på att få mantalsskrivas i socknen. Men de ledande i Ljusnarsberg vill inte medge att Knut, hustrun Anna och deras tre söner flyttar in. De uttrycker tydligt i protokollet från 1837-11-26 att det inte är aktuellt och säger enhälligt nej.

    1836-1840

    Familjen stannar som lösa personer i Ljusnarsberg en tid men spåren är vaga, då inget noteras i längderna. Knut Jansson noteras dock i slutet av 30-talet som ”förrymd” från Ljusnarsbergs socken och det tycks som om familjen har dragit sig västerut, Arboga, utan några prästbetyg. För här föder Anna ytterligare en pojke 1838; Nicklas. Familjefadern Knut tycks varit rörlig och har som lös person försörjt sig med de arbeten han kunnat få, bland annat i Ljusnarsberg med tanke på spåren som åter leder oss dit…

    1840-45

    Modern Anna Jansdotter dör i Arboga i början av 1840-talet, varefter de tre minderåriga gossarna Carl, Anders och Nicklas letar sig upp till Ljusnarsberg för att hitta sin far Knut som då vid denna tidpunkt redan uppehåller sig där. De tre bröderna är vid denna tidpunkt ca 14, 10 och 7 år gamla. Det verkar inte som om de hittar sin far, då de överlever medelst tiggeri runt om i socknen, utan tillsyn eller omvårdnad. För fadern Knut har rymt igen – denna gång misstänkt för inbrottsstöld, vilket på sätt och vis är ett erkännande i sig.

    Knut Jansson (f: 1797 i Dufnäs, Järna) går därmed ut ur historien – han försvinner in i historiens dimma. Möjligen som förrymd hela vägen till Norge, för borta är han. Vintern 1843, i slutet av januari, dör den äldsta brodern av de tre; Carl Knutsson i bröstfeber, och de nu ensamma två yngre bröderna är återkommande föremål för sockenstämmans omsorg. Främst genom att få dem inackorderade (utan framgång). Ingen är beredd att anta dem, där inget pris lockar. De lyses ut flera gånger från predikstolen, vid gudstjänsten men ingen nappar trots att priset höjs…

    1843-02-08 visar sig den nu femåriga föräldralösa Nicklas (född i Arboga) i protokollen:

    Pastor Johan Dan Westholm försöker nu ställa frågan om ansvar över bröderna till Kopparbergs län (då åtminstone en av dem är född i Räfvåla) om hur och vem som äger ansvaret för att vårda och uppfostra de två små pojkar som ”kallas allmänneligen Knuts gossar”. Detta resulterar i ett brev:

    Brev till Konungens befallningshavande i Falun

    ”1844-10-26
    den 5/12 till pastorsämbetet i Arboga
    1845 9/1 till KB i Fahlun

    (—)

    Sedan genom härifrån avlåten skrivelse Konungens befallningshavande i Falun blivit underrättad om de i denna skrift uppgivna förhållanden rörande Knut Janssons barn, på det att derest barnen tillhöra Stora Kopparbergs län, anstalt måtte vidtas för deras dithämtande, anser Konungens befallningshavande härstädes annan dess åtgärd i avseende å nämnda barn icke vara utav denna pastorämbetets anmälan påkallad; Åliggande det Ljusnarsbergs församling att emellertid (…) Knut Janssons barn, såväl som Vagnmakaren Ljunggren, nödig omvårdnad så länge de inom församlingen vistas; församlingen öppet lämnat, att å ort som vederbör, avhängiggöra talan om annan församlings skyldighet, att Knut Janssons barn underhålla och uppfostra, om fog därtill anses vara.

    I sammanhang härmed anser mig pliktig anmäla, att tvänne värnlösa barn, gossar, den äldsta omkring 10, den yngre omkring 7 år gamla, ha en längre tid uppehållit sig här i socknen!

    De kallas, efter fadern, allmänneligen Knuts gossar. Deras moder blev död uti Arboga eller Fellingsbro socken för omkring tre eller fyra år sedan. Barnen kom då hit till socknen, där fadern, Knut Jansson uppehöll sig och arbetade hos vem han kunde. Någon tid därefter begick denne Knut Jansson inbrottsstöld, åtminstone misstänkte därföre, och rymde, kvarlämnade de små värnlösa gossarna. Sedan dess har han här varken varit synlig eller i övrigt låtit höra av sig. Som Knut Jansson med numera avlidna hustru icke här utan, som det förmodas, uti Grangärdes församling senast varit mantalsskriven, så har icke heller Ljusnarsbergs församling kunnat åläggas ta någon närmare vård om deras här sig uppehållande barn. Emellertid driva nu dessa barn omkring i denna socken och uppväxa utan uppfostran och annan omvårdnad. Flera människovänner och ibland dem synnerligast Bergslagskassören herr J. Adler och dess fru, ha visserligen omfattat de olyckliga barnen med mycken omsorg, åtskilliga gånger givit dem kläder och även bekostat deras botande för (…), men alldenstund här finnes så många socken egentligen tillhörande, fattiga barn kan de främmande icke ägnas all den omsorg som av behovet påkallas.
    Vördsammast får jag för den skull till Höga Landshövdingeämbetet hemställa vilken utväg bör vidtas med dessa Knuts gossar, på det de icke måtte komma att bli i mistning av behövlig vård och uppfostran?

    Med djupaste vördnad framlever
    Det höga Landshövdingeämbetet

    Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget
    den 24:e oktober 1844

    ödmjukaste tjänare
    J.D Westholm”

    1845-50

    Kopparbergs län har tagit emot brevet och svarar enligt nedan:

    1845-05-10 (no 684)

    Till Konungens befallningshavande i Örebro!

    I anledning av skrivelsen den 9 sistlidne januari får Konungens befallningshavande till (…) meddela att förre stalldrängen Knut Jansson från Räfvåla, Grangärde socken med hustru och trenne barn utflyttat från nämnde socken år 1836 efter därstädes den 12 oktober samma år uttagit flyttningsbetyg till Ljusnarsberg, samt att vid sådant förhållande, och då upplysning saknar därom huruvida icke Knut Jansson sedermera varit i Ljusnarsberg skriven, eller av vilken anledning sådant icke skett, Konungens befallningshavande för det närvarande desto mindre kan medtaga någon åtgärd för Knut Janssons ifrågavarande barnens avhämtande till Grangärde socken, som åtminstone det yngsta, om sju års ålder, tillkommit efter det föräldrarna ypphört att tillhöra Grangärdes församling. (…) Cancelliet den 5 maj 1845

    De unga bröderna Anders och Nicklas är lämnade i Ljusnarsberg, modern är död och fadern har rymt för att undvika rättspåföljderna efter ett utfört inbrott och de försöker överleva på det de kan runt om i socknen. Sockenstämmans protokoll 1845-04-20 visar:

    §3. Åt de så kallade Knuts gossar beviljades till vardera en ny blågarnsskjorta jämte jacka och byxor av bolstervar.

    Senare samma år på hösten i stämmoprotokollet 1845-09-11 är pojkarnas öde igen aktuell:

    Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.

    1849 avlider lillebror Nicklas i rödsot på Myrbo. Samtidigt är Anders är mantalsskriven på Abrahamsgård.

    Hur gick det sen?

    Anders överlever, växer upp och arbetar som dräng. En dag på tidig höst 1858 gifter han sig som tjugofyraåring med jämnåriga Stina Sundberg (f:1835). De bosätter sig i norra delen av socknen och lever större delen av livet på Hökärnstorp som idag är närmare Grängesberg än Ljusnarsberg.

    Stina har liknande erfarenhet av fattigt elände under uppväxten med sockengång och tiggeri som barn: När hennes far Jan Jansson Sundberg var ofärdig så fick han understöd av sockenstämman samtidigt som Stina, hennes lillebror och mor var av stämman; ”tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.

    Anders Knutsson och Stina Sundberg var min morfars farmor och farfar…

  • 1835-06-14

    1835-06-14

    Protokoll hållet vid fattigvårdsledamöternas i Ljusnarsberg sammanträde dem 14:e juni 1835 varvid alla voro närvarande utom patron J.N Ericsson.

    Personer som anmält till understöd beviljades följande anslag:
    Snickaren Eric Anderssons änka med flera små barn vid V:a Löffallet________15 Rd
    Eric Erssons änka Anna Lisa Sundberg vid Klotheden ___________________ 7 Rd 24 S
    Jan Ericssons änka vid Nya Vägen (…) mor _________________________ 7 Rd 24 S
    Anders Anderssons husfru vid Lomberget 75 år gammal _______________ 7 Rd 24 S
    Jan Anderssons änka vid Silverhyttan _____________________________ 7 Rd 24 S
    Summa 45 Rd Rgs

    Dahl Olle vid Östra Born och Jan Persson vid Råstock som även anmält sig till att få någon hjälp ansåg man i höst böra i (..) komma med några kläder.

    In fidem protocolli
    Gust: Godenius

    På allmän sockennämnd den 20: juni 1835 uppläst och godkänt betyga på församlingens vägnar

    Gustaf Godenius
    B.F Törneblom

  • 1846-06-07

    1846-06-07

    Protokoll fört vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 7:e juni efter fjorton dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av de till överläggning förekommande ämnen.

    §1. Herr bruksinspektorn Frans Magnusson på Stjernfors hade till pastor ingivit ett värderingsinstrument över den brandskada herr brukspatronen och riddaren Eric Cederborgh samt dess torpare eller landbonde Anders Jansson vid Myggsjön lidit genom den vådeld, som natten mellan 6 och 7 sistlidne april utbröt å sistnämnde egendom, uppgående herr brukspatronen och riddaren Cederborghs förlust uti nedbrända hus till Etthundrade och trettiotre /133/ Riksdaler och 16 S Banco samt Anders Jansson förlorade lösa egendom till en summa av Tvåhundradesexton /216/ Rd 32 S nämnda mynt. Till följe härav hemställde pastor till församlingen om den icke nu, i likhet med vad tillförene i dylika fall ägt rum, ville lämna de genom olyckan lidande någon ersättning ehuru Myggsjö egendom icke vore i socknens allmänna brandstödsförening delaktig. Församlingen beklagade att herr brukspatronen och riddaren Cederborgh genom den timade olyckan lidna förlust men trodde icke att herr brukspatronen för sin del äskade någon ersättning av socknen; däremot ansågs landbonden Anders Jansson vara i stort behov av understöd i dess olyckliga belägenhet och beviljade därför församlingen honom, Anders Jansson, en skadeersättning av Etthundrade Rd Banco utur socknens byggnadskassa.

    §2. Uppläste pastor Konungens befallningshavandes i Örebro län skrivelse till pastorsämbetet i anledning av åtskilliga hemmansägare inom denna socken hos konungens befallnigshavande gjorda ansökan om att alla extra ordinarie utskylder och besvär, som åligga fastighet, måtte lika som kronoutskylderna utgå efter hemmantal. Konungens befallningshavandes på grund därav till pastorsämbetet avlåtna och nu upplästa förr bemälda skrivelse var så lydande:


    ”Översändes till pastorsämbetet i Ljusnarsbergs församling , som anmodas lämna sockenmännen tillfälle att å sockenstämma eller genom där valda ombud föreslå de grunder, som kunna finnas billiga för utgörandet av extra ordinarie utskylder och besvär, som fastighet åligga, samt i de fall där de anses icke lämpligen eller billigtvis kunna utgå efter den genom Kongl. brevet den 8:e maj 1829 i allmänhet stadgade grund eller hemmantal, uppskatta och till viss taxa sätta varje fastighet inom socknen efter inbördes värde och tilläventyrs olika svårighet att ett eller annat besvär fullgöra; varefter sålunda upprättade förslag och taxor, tillika med övriga handlingarna i målet, böra efterlämnas till häradshövdingen i orten, på det att sedan häradsboerna jämte kronofogden blivit vid tinget hörda, häradsrätten må kunna vidare utlåtande avgiva konungens befallningshavandes prövning underställa

    Örebro slott i landskansliet den 3:e april 1846
    E.J Bergenschiöld / G. Hökerberg.”


    Efter uppläsandet härav ansågs församlingens nu någorlunda talrikt församlade ledamöter lämpligast vore att välja ombud, vilka bör, efter ägande eller förvärvande kännedom om egendomarnas relativa värde och beskaffenhet uppskatta och till viss taxa sätta varje fastighet inom socknen. Sedan man härom kommit överens, uppmanade pastor församlingens ledamöter att, innan valet av dessa ombud företas, bestämma ett visst antal av sådana ombud eller ledamöter uti den blivande uppskattnings- eller taxeringskommittén. Till följd av denna pastors framställning beslöt att ombuden borde bil elva /11/ och på det en så noggran kännedom som möjligt måtte om varje egendom vinnas skulle väljas ett ombud inom varje av socknens åtta rotar och de tre övriga efter det allmänna förtroendet kunde äga och utan avseende på till vilken rote de hörde. Sedan detta beslut blivit fattat skreds till själva valet varvid till ombud valdes inom Bruks roten häradsdomaren, bergslagskassören herr Johan Adler på Kyrkbacken, Heds roten, nämndeman Per Persson i Dahlstorp, Norrsjö roten nämndeman herr Eric Kronberg på Lilläng, Stjernfors roten löjtnanten högvälborne greven herr H.I Mörner på Stjernfors, Ljusnars roten nämndeman Eric Persson i Wiken, Stellbergs roten herr P.F Behrling vid Sundet, Hörks första rote: Nämndeman Jan Persson vid Stora Sten och Hörks andra rote nämndeman Peter Persson i Brännby.


    Därefter valdes i enligt med ovannämnda fattade beslut tre ledamöter utan avseende på indelning av roten och för då valet på herr ingenjör F.G Ericsson på Heden, herr brukspatron C.I Carlberg på Konstdammen och nämndemannen Eric Segelström vid Västra Löffallet.
    Efter detta val i all fredlighet och endräkt försig gottgjorde pastor förfrågan om till vilken av de valda ombuden, han, efter nästa söndag hållen protokollsjustering, skulle överlämna de, rörande denna angelägenhet, viktiga handlingar dem Konungens befallningshavande till pastorsämbetet översänt. Här svarades att dessa handlingar skulle överlämnas åt herr kassören Johan Adler, vilken församlingen härmed ville ha anmodad att utsätta dag då de valda ombuden bör sammanträda samt om dagen och stället i för detta sammanträde i behörig tid utfärda kallelse, som från predikstolen borde uppläsas.


    §3. Följande fattiga företrädde och begärde understöd:

    1. Carl Olssons från Östra Elfhöjden hustru, beklagade sig att mannens sjuklighet ännu fortfore och att hon till följd därav icke ägde något till föda åt sina många barn. Församlingen som redan förut på våren tilldelat henne ett tillfälligt understöd av Fem Rd Banco, anordnade nu ytterligare åt detta hushåll en åtting råg och fjärding havre.
    2. Backstugusittaren Jan Anderssons från Lilla Smedberget å Brusala skog hustru anhöll, att enär förenämnde hennes man för något över fem veckor sedan genom ett huggsår i högra knäleden blivit till den grad ofärdig att han allt sedan måst hållas vid sängen och vore således urståndsatt att genom arbete förtjäna sitt livsuppehäll. Församlingen ville lämna honom något understöd i denna hans olyckliga belägenhet. Denna hennes begäran avslogs emedan församlingen icke trodde Jan Andersson var i ett så utblottat tillstånd, som nu uppgavs men om förhållandet verkligen skulle vara så beklagansvärt förmodades att han skulle från Brusala erhålla nödigt livsuppehälle.
    3. Jan Erssons änka från Stenharn, som under vintermånaderna bekommit utur fattigvårdskassan Tio Rd Rgs bad nu om ytterligare understöd. Församlingens närvarande ledamöter ansåg henne äga så mycket krafter att hon under sommarmånaderna kunde gå från gård till gård och på detta sätt erhålla vad till livets uppehälle oundgängligast erfordrades vadan icke heller åt henne något undersöd kunde förrän i höst anslås.


    Sålunda överenskommet, valt och beslutat samt uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar.
    J.D Westholm ordförande pastor


    Vid justeringen av föregående protokoll var inga närvarande av dem som förlidne söndag deltog i besluten, intygar J.D Westholm

    Den med besluten och valen uti föregående protokoll missnöjde, må deri söka ändring genom besvär, som ingivas till Konungens befallningshavandes i Örebro innan kl 12 å trettionde dagen eller, om helgdag då infaller, dagen därefter , räknad antingen från beslutets kungörande eller därav bevisligen erhållen del, den dagen räknad, då sådant skett; börande den med besluten eller valen missnöjde bifoga sina besvär ej allenast de överklagade besluten, utan även bevis, när besluten kungjordes eller blevo honom tillställda, åliggande jämnväl den klagande att, inom fjorton dagar, efter det besvären senast bort inlämnas hos Konungens befallningshavande, till sockenstämmans ordförande avlämna diarii utdrag över besvären inlämnade.

    Förestående sockenstämmoprotokoll jämte besvärshänvisningen äro från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol upplästa den 21 juni 1846.
    J. Milenius

    Föregående sockenstämmoprotokoll är helt och hållet jämnte den i 6§ meddelade besvärshänvisningen, denna dag från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol uppläst betygas av Ljusnarsberg den 7:e juni 1846
    J.D Westholm

  • 1846-05-03

    1846-05-03

    År 1846 den 3 maj hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Till ledamöter i denna sockens taxeringskommitté som kommer att på sockenstugan sammanträda den 4:e nästkommande juni, valdes utom pastor som är självskriven ledamot; Löjtnanten greven högvälborne herr J.H Mörner på Stjernfors, brukspatron P. I Lundbom på Löfnäs, postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård och bergslagskassören m.m. Johan Adler på Kyrkbacken. Samt av bondeståndet: Nämndemannen Eric Persson i Wiken, Anders Andersson i Körartorp, Anders Andersson i Grönhult och Jan Persson i Stora Sten.

    §2. Peter Persson i Lönnfall företrädde och anmälde att dess son Eric Persson för elva veckor sedan under den stränga kölden kylde till den grad båda fötterna, att han allt sedan varit sängliggande och att helt nyligen provinsialläkaren herr doktor Roth från Hällefors måst avsåga en del av bägge fötterna. Peter Persson som befinner sig i knappa omständigheter, anhöll för den skull att församlingen ville godhets skull lämna honom något understöd till den olyckliga sonens vård och underhåll. Då av flera närvarande och trovärdiga personer intygades att det av Peter Persson uppgivna förhållandet vore fullkomligen med sanningen överenstämmande, beviljade församlingen att läkarens arvode och nödiga medikamenter för den sjuke sonen skulle av fattigkassan efter hållna räkningar betalas samt att Peter Persson därjämte till föda åt den sjuka skulle av fattigvårdskassan bekomma sex riksdaler 32 skilling banco.

    §3. Pastor anmälde, att han, efter erhållen tillförlitlig underrättelse om Carl Olssons vid Östra Elfhöjden iråkade sjuklighet och därav föranledda nödställda belägenhet med hustru och 7 barn, hade av fattigkassan den 1:a sistförflutna april lämnat hustrun en tillfällig hjälp av en rd banco vilken av pastor vidtagna åtgärd nu av församlingen fullkomligt gillades; varjämte församlingen uppå nu av Carl Olssons hustru gjorda anmälan om mannen fortfarande sjuklighet och på därom av åtskilliga av Carl Olssons närmaste grannar lämnade intygande, beviljade, att Carl Olsson skulle ytterligare erhålla /4/ fyra Rd Banco av församlingens fattigvårdskassa.

    §4. Inställde sig Anders Fredric Perssons från Silkesberg änka och anhöll att, enär hennes fem små barn saknade både nödiga kläder och skodon för att nu, då marken där norr i socken ännu vore betäckt med mer än 1 alnsdjup snö, kunna vandra socken omkring och så medelst söka sitt livsuppehälle, något understöd måtte henne och dem beviljas intill dess snön vore bortsmält och en blidare väderlek inträffade. Församlingen tog hennes begäran i övervägande och med avseende på de ömmande omständigheterna beviljade att hon med barnen skulle av fattigvårdskassan nu erhålla en tillfällig hjälp av tre Rd 16 Skilling Banco.

    In fidem J.D Westholm pastor
    Sålunda valt, överenskommet och beslutat, betyga å församlingens vägnar.