Författare: Lars

  • 1846-01-18

    1846-01-18

    År 1846 den 18 januari hölls allmän sockenstämma efter 8:a dagar förut därom skedd pålysning.

    §1. Skogvaktaren Carl Löberg från Stjernfors företrädde och förevisade 10 stycken skinn av rävar dem han, enligt flera närvarandes intyg, hade sistförflutna år skjutit utan skallgång. I förmodan att han för dessa rovdjurs dödande skulle erhålla skottpenningar, begärde han att nu öronen måtte av dessa rävskinn avklippta och bevis därom genom sockenstämmoprotokolls utdrag honom meddelat; men enär flera av församlingens närvarande ledamöter förmälde , att av häradets jaktkassa inga skottpenningar betalas för dödade rävar avstod Löberg från sin begäran, vad således icke öronen på dessa 10 rävskinn avklipptes.

    §2. Herr handelsman Behrling vid Sundet och nämndeman Eric Persson vid Wiken anmälde skriftligen, att Eric Erssons änka, Stina Carlsdotter på Sunds ägor, vore av sjuklighet oförmögen så väl att försörja sig själv som ock att under den kallare årstiden vandra gård mellan, varför det vore nödigt att åt henne anslå något tillfälligt understöd. Med anledning av detta skriftliga intyg vars sanningsenlighet av flera närvarande vitsordades, beviljades bemälda änka skulle till hjälp under vintermånaderna bekomma sex /6/ Rd Rgs ut ur socknens fattigvårdskassa.

    In fidem protocolli J.D Westholm
    Uppläst, justerat och erkänt betyga å församlingens vägnar:

  • Bröllopsmordet

    Bröllopsmordet

    Det är allhelgona 1817 – och bröllopshelg på Östra Elfshöjden…

    Nils Ersson och Stina Adamsdotter dukar till bröllop vid Östra Elfshöjden på söndagen den 2:a november 1817. Hur många som bjudits vet vi ej, men vi kan anta att släkt och vänner deltar på festen. Där bor människor i alla åldrar och giftomannen, fadern, till bruden är hemmansägare så han torde vara bärgad för att kunna bjuda till bröllopsfest.

    Många var bjudna och i samma generation som fadern till bruden var grannfolket som bodde precis intill; Matts Nilsson och frun Stina Ersdotter. De deltog tillsammans med sina vuxna barn och deras respektive familjer. Ett av barnen, Petter, var med på festen. Han var 42 år gammal ogift och begiven på alkohol. Inte omöjligt att han kanske var väldrucken på bröllopet, med tanke på vad som sedan händer…..

    Till festen är också Jan Jansson från Högfors bjuden. Som ung man i samma ålder som brudparet, är han möjligen en vän till brudgummen. Han finns på plats, rimligen bland många andra fler i samma ålder, inbjudna av brudparet. Och festen pågår med mat och alkohol. På festen blir dock Jan Jansson från Högfors rejält berusad, oregerlig och enligt vittnen ”ogudaktig och förolämpande mot bröllopsfolket.”

    Gissningsvis reagerar många, men mest reagerar tidigare nämnd Petter Mattsson, 42-åringen som bor granne på Östra Elfshöjden. Han är känd som ”begiven på fylleri”. Han hämtar sin bössa och avlossar ett skott – som han efteråt förklarar var för att ”skrämma honom och andra kitsliga åskådare”. Skottet var mer än skrämsel, då kulan gick genom Jan Jansson som blev illa skadad.

    Grannen Petter Mattsson blir gripen för mordförsök och brottets rubricering höjs till mord onsdagen den 5:e november när Jan Jansson dör av skottskadan. Petter häktas och lagförs med planerad rättegång. Men efter nära två veckor i häktet, när han inte längre orkar med sin skuld eller kommande rättegång, väljer han att hänga sig i arresten…

    Bröllopsparet får en son Nils, som föds nio månader efter bröllopet. Liv slocknar och liv kommer till….

    Källor

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 6
    Ljusnarsberg (T) EI:2 (1775-1819) Bild 98
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 66 / sid 55
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 67 / sid 56

  • 1845-11-30

    1845-11-30

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 30:e november 1845

    §1. Till följe av den från Nödhjälpskommittén för inom innevarande års missväxt inom Uppsala, Stockholms och Västerås län nödlidande avlåtna adress till Svenska folket, meddelad uti Konungens befallningshavandes i Örebro utfärdade kungörelse, no 198, av den 17:e i denna månad, hemställde pastor huruvida Ljusnarsbergs församling vore i tillfälle att genom frivilligt sammanskott söka i sin mån bispringa de nödlidande inom förenämnda län och i händelse av församlingens beredvillighet därtill, huru understödet skulle utgå. Av de tillstädesvarande sockenmännen svarades allmänneligen, att de gärna ville med en skärv lämna sina nödställda lika den hjälp de kunde åstadkomma; men om sättet för utgörandet av denna hjälp var tankarna delade. Några föreslog att man ut ur någon av sockens gemensamma kassor borde ta en viss summa. De flesta däremot ansåg olämpligt att vidröra kassor bestämda för andra ändamål utan höll för tjänligast att en var finge fritt, efter en god vilja och förmåga, lämna fritt bidrag. Efter en stunds överläggning härom fattades det beslut, att uppsyningsmännen inom sockens skriftlag borde var och en ute i sin läsrote uppbära och till pastor avlämna de blivande frivilliga gåvorna. För vinnande av ordning och kontroll lovade pastor att för varje av de 39 läslagen upprätta en subskriptionslista varpå givaren skulle teckna sin hemvist, namn och beloppet av gåvan.


    §2. Anmälde pastor, att torparen Jan Persson med hustru och 4 barn från Ramsberg hade från Per Janssons i Södra Bergsgården egendom köpt en liten lägenhet, Bergsgårdsfall kallad, där han med hushåll ville bosätta sig och skattskrivas i denna församling: men pastor hade till följd av fattigreglementet för denna socken ansett sig förhindrad emotta Jan Perssons prästbetyg och honom med familj i kyrkoförhörsboken inskriva med mindre församlingen därtill ville lämna sitt bifall. Jan Persson nu tillstädes inlämnade en så ord för ord ansvarsförbindelse:


    ”Dagkarlen Jan Persson Findell, som varit i flera års tid i Kopparbergs församling på ett ställe vid Rälln och har vi underskrivna intet hört av att han varit någon till last utan med arbetssamhet och redlighet försörjt sig. Både han och hustru har med sin flit förkåvrat sig med lösören och tillhandlat sig ett jordstycke Berggårdsfall, som de mäst betalt och nu bebor. Så anser vi intet att de skulle bli socken till lasat, om dom skulle få flytta i socken tillbaka om kyrkoherden och socknenämnden för gott finner. Laggarbo den 28 november 1845.
    Om så skulle fordras går underskrivan i full borgen. Jan Ersson, Erik Persson i Laggarbo. Eric Jansson i Källbäcken”


    Efter uppläsandet härav äskade pastor församlingens utlåtande så väl över antagligheten av föreskriven borgensförbindelse som ock över Jan Perssons nu förnyade begäran att uti församlingen få inflytta och skattskrivas. De närvarande sockenmännen förklarade enhälligt att de godkände ansvarsförbindelsen och medgav Jan Persson med hustru och barn inflyttning i denna församling, varefter således pastor emottog Jan Perssons prästattest för inskrivning uti förhörsboken.

    In fidem J.D Westholm
    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

  • 1845-11-09

    1845-11-09

    År 1845 den 9 november, hölls efter därom 14:e dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Fattigvårdens protokoll av den 5 sistlidne oktober justerades och underskrevs.

    §2. Sedan ordföranden uppmanat församlingens ledamöter, att nu noggrant pröva det av fattigvården uppgjorda förslag till fattighjonens underhåll för 1846 och därvid göra de anmärkningar och erinringar, som till äventyrs kunna finnas behövliga, upplästes ånyo fattigvårdens förslag och godkändes till alla delar med undantag av nedanskrivna förändringar:

    1. Uppå av nämndeman Peter Persson i Brännbyn och åtskilliga andra sockenmän anförda skäl ökades Per Olssons änkas från Mosstorp underhåll ifrån fem Rd till Femton Rd Rgs vilken underhållssumma skulle av styvmågen Anders Jansson vid Mosstorp så (…) emot det han kristligen vårdar, härbärgerar och försörjer bemälda änka under vintermånaderna eller tills sommaren 1846. Och skulle herr inspektor Bäckström på Högfors anmodas tillsäga Anders Jansson om skyldigheten att emot nämnda betalning, hushärbärgera och föda sin styvsvärmor under besagda tid.
    2. Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.
    3. Då Mats Matssons änka vid Svartvik sågdam, skulle såsom gammal och av svindel besvärad, erhålla tre åttingar råg och kontant två Rd Rgs
    4. Carl Janssons änka med flera minderåriga barn vid Svartviks sågdam beviljades till hjälp en fjärding råg och en fjärding havre.
    5. Gamla pigan Stina Larsdotter från Ställdalen beviljades en fjärding råg.
    6. Änkan Gretha Möller vid Druckenstorp en fjärding råg och kontant 2 Rd Rgs.
    7. Gamla pigan Anna Andersdotter vid Sandsjö, en fjärding råg, en fjärding havre och kontant 2 Rd Rgs
    8. Jan Olssons änka i Blåmansbäcken en fjärding råg.
    9. För vansinniga Asplunds Cajsa Ersdotter skulle B.F Messing vid Lövåsen erhålla för år 1846 tjugofem Rd Rgs.
    10. Gossen Fredric Haglund som under förflutna året varit inackorderad hos bergsman Anders Andersson i Björkäng anmäldes vara utan husbonde och tillflyktsort för vintern. Församlingens ledamöter förklarade att de väl icke längre kunde bevilja underhåll tå en gosse som nu var fyllda 17 år och sedan han på församlingens bekostnad blivit å lasarettet för sin benskada botad, har arbetsförmåga, men med avseende där på att bemälde Haglund vore till förståndet något inskränkt och ännu icke kunnat inhämta ens den enfaldigaste kristendomskunskap ville församlingen åta sig lämna något litet bidrag till nödiga kläder åt honom samt till hans undervisning i kristendom. Och anmodades Anders Andersson att på dessa villkor söka skaffa gossen pålitlig husbonde.
    11. Sedan kvinnan Carolina Persdotter Stjerna från Salboborn hade med döden avgått och efterlämnat tvenne oäkta barn i fattigdom och uselhet vid talades och åtog sig torparen Niclas Brundin vid Brofallstorp att emotta, vårda och försörja bägge dessa barn intill den 1 nästkommande maj emot en betalning av tjugo riksdaler riksgälds, som av fattigvårdskassan skulle utbetalas. Därjämte anmodades och befullmäktigades Niclas Brundin att å Ljusnarsbergs församlings vägnar, fullfölja och utföra den emot bergsmannen Jan Jansson i Helleboda, Linde socken, redan under Carolina Stjernas livstid vid Lindes häradsrätt påbörjade rättegång med påstående att bemälde Jan Jansson, såsom angiven fader för Carolina Stjernas bägge oäkta barn, måtte åläggas emotta föda och uppfostra dessa barn samt ersätta Ljusnarsbergs församling all den kostnad som denna församlinge redan haft och än ytterligare torde få vidkännas för dessa barn, jämte rättegångskostnad. Och skulle ett behörigt utdrag av detta protokoll Niclas Brundin meddelas såsom fullmakt i och för denna rättegång.
    12. Till medikamenter åt Carl Jansson från Svartviks sågdam änkas dotter som 13 veckors tid legat isvår benvärk, beviljades två Rd Rgs att utgå från fattigvårdskassan

    §3. Till bestridande av fattigvårdskassans utgifter för nästkommande år 1846, beviljades en taxering av femtio organistlöner av socken samt 200 riksdaler riksgälds av fattigkassan.

    §4. Anmälde pastor att en torpare vid namn Jan Persson från Ramsberg hade sig tillhandlat nybygget Södra Bergsgårdsfall och nu uttagit prästattest från Ramsberg för att med hustru och tre barn bosätta sig och skattskrivas vid Bergsgårdsfall. Församlingens ledamöter, som ansåg nämnda lägenhet var alltför ringa och otillräcklig till ett sådant hushålls försorg, förklarade att omförmälda Jan Persson med hustru och barn ej borde tillåtas här i församlingen inflytta och skattskrivas förrän ställt antaglig borgen och säkerhet därför, att han eller dess familj icke i framtiden faller Ljusnarsbergs fattigförsörjning till last.


    §5. Enligt den utfärdade kungörelsen om de överläggningsärenden som på denna sockenstämma skulle förekomma, hade nu sockennämndsledamöterna emellan bort ske lottning för avgång utur sockennämnden och därefter nya ledamöter inväljas; men som icke fler än två a tre av nämndens ledamöter vore tillstädes och för övrigt högst få av sockenledamöterna så kunde ingen lottning eller val nu företas utan skulle därmed anstå till en framledes blivande sockenstämma.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    ordf. Pastor
    A. Magnusson
    Eric Jansson Dunderbo

  • 1845-10-19

    1845-10-19

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 19:e oktober 1845.

    §1. Till följd av landshövdingeämbetets kungörelse no 171 av den 29:E sistlidne september var nu församlingens ledamöter församlade för att välja fullmäktige, vilka på kallelse av kronofogden ska sammanträda för att välja en deputerad, vilken framdeles i förening med länets övriga deputerade, ska under landshövdingens ordförande besluta om länskurhusinrättningens angelägenheter. Vid nu för uppgivna ändamålet anställt va, utsågs till sockenfullmäktige herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors samt nämndemannen Per Ersson i Dahltorp och Anders Andersson i Grönhult vilka det således åligger att uppnå kronofogdens tillsägelse sammanträda och välja deputerad.

    In fidem
    J.D Westholm

  • Johan Fredric Milenius (1808-1851)

    Johan Fredric Milenius (1808-1851)

    Ankomsten 1845

    Johan kom till Ljusnarsberg och ersatte föregående komminister J.P Strandell i såväl tjänsten som på bostället. Capellanboställets gärdesgårdar och grindar hade samma år i syneinstrumentet fått nedslag och var föremål för reparationer, vilket den nyanlände Johan antog uppdraget att försäkra att det blev riktigt gjort, med förbehållet att eventuellt överskjutande belopp skulle täckas av församlingen. Något som stämman inte hade några invändningar om och godkände.

    Föräldrarna

    Johan Fredric Milenius var född i Västerås 1808 av modern Juliana Fredrika Vahrenberg och fadern Anders Milenius. Den senare var såväl magister som kontraktsprost.

    Johan gifte sig samma år och som nygift med hustrun Fredrika Charlotta Colldén (f:1814) bosatte de sig på Capellansgården och snart inpå kom två barn födda på slutet av 1840-talet. Men Johan blev sjuk och vid 42 års ålder gick han ur tiden på grund av leversjukdom och kräfta i magen. I dödboken har J.D Westholm (kan vi anta) noterat en kort nekrologi enligt:

    ”En lycklig predikant, en utmärkt själasörjare, en för Guds ära och sine åhörares bästa nitälskande och verksam man; älskad, hedrad och aktad i livstiden och efter döden saknad och sörjd icke blott af sina närmaste anförvanter utan av hela församlingen.”

    De efterlevande

    Hustrun Catharina Charlotta blir ensam med sina två barn på Capellansgården där hennes mor, änkefru Juliana Colldén (född Printz) flyttar upp till sin dotter samma år som svärsonen Johan Fredric gick bort. De lämnar Capellansgården 1854 och lever sedermera på Arboga gård, där modern går bort 1865. Johan Fredric Milenius änka Fredrika Charlotta Milenius går bort 1875.

    Barnen:

    • Dottern Vendla Charlotta Milenius blev lärarinna och dog ogift i Ljungby, den 17 mars 1906
    • Sonen Anders Fredrik Gunnar Milenius blev järnbanetjänsteman och flyttade till Tyskland och noterats som ”död i Hamburg” 1872.