Författare: Lars

  • Barnamordet på Storhöjden

    Barnamordet på Storhöjden

    Maja Lisa Nylén föddes vid Svartviken i Lilla Smedbergs rote, den 14:e juli 1819. Fadern Jan Jansson Nylén hade arbete som gjutare och arbetade i Ljusnarsberg. När Maja Lisa var 16 år, så flyttade familjen till Brevens bruk någon mil sydöst om Örebro där en ny anställning hägrade för fadern. Stina Lisa Nylén tog som tonåring sitt första steg ut i vuxenvärlden genom pigtjänster i södra Närke. Hon flyttade från Asker till Svennevad, ytterligare någon mil söderut, till Södra Sätra.

    Efter några år i slutet av 1830-talet som piga i södra halvan av Närke, så tar hon sig hemåt. Möjligen för att hon förstått hon är gravid och vill ta sig hem till släktingar, där inte någon i hennes sociala sfär får veta. Hursomhelst så når hon Ljusnarsberg på försommaren 1840 och hamnar hos Zachris Mattsson på Lilla Smedberg. Men då hon har någon tjänst där så får hon inte mantalsskrivas i socknen. Så under hösten 1840, så hittar hon ett tak över huvudet genom ett inneboende hos inhysesmannen och före detta kopparslagaren Eric Gustafsson och dennes familj på Storhöjden. Frun i huset, Anna Jansdotter Rus, är nämligen Maja Lisas moster.

    Julen och årsskiftet 1841 passerar och Maja Lisa Nylén döljer fortfarande sin hemlighet för övriga boende på Storhöjden – graviditeten kanske inte är uppenbar för övriga, då hon är sängliggande sjuk. Men misstankar torde funnits.

    Tisdagen den 19 januari 1841 är dagen för hennes dotter att födas och Maja Lisa gör det onämnbara hemska för att behålla sin hemlighet för omvärlden – men värdfamiljen som misstänkt något, undersöker och allt uppdagas!

    Eric Gustafsson och hans fru upptäcker vad som har skett och anmäler den 21-åriga Maja Lisa till länsman Floding!

    Eric Gustafsson anmälan till länsman:

    Ödmjukaste anmälan!

    Tisdagen den 19:e dennes emellan kl 6 å 7 eftermiddagen timade hos mig en ryslig och ledsam händelse, att pigan Maja Lisa Nylén som bodde hos mig sedan kort före jul, då hon under den tiden för det mesta varit sjuk, utan att vi bestämt känna hennes sjukdom närmare än hon beklagat sig för bröstvärk. Nu ovannämnda dag och timme utspringer Maja Stina under förevändning att hon plågades av diarre, utan att jag och min hustru annat förmodade, förr än om morgonen därpå el. förliden gårdag, då jag utgick till ett vanligt avträdesställe och därstädes till min förvåning varseblev en större blodning, och stänkningar på snön, lika som något från avträdeshålet, bakom en bredvid stående lada kastat blivet, därpå jag ingår till min hustru, beder henne uti hemlighet utgå med bläs för att undersöka förhållandet, då Maja Stina genast begav sig ut, och min hustru som efterkom fann Maja Stina sittande på avträdesstället lutande fram och vid undersökningen huru det kunde förhålla sig med den å snön befintliga blodstänkningen, om det bakom laduväggen vore någonting som kunde upptäcka förhållandet befanns till ovannämnda ställe spår uti snön som icke förut och upptäcktes ingenting vidare. Då Maja Stina åter inkommer tillfrågade jag henne var hon hade fostret eller huru med saken sig förhöll, då hon helt och hållet nekade och svarade att det var ingenting mera än vad ni redan sett. Varpå jag genast efterskickade mina grannar Jan Andersson och dess hustru, Eric Ersson och dess hustru samt Jan Janssons änka alla vid Storhöjden, och då jag begav mig ut att hålla undersökning om ej något foster kunde upptäckas som förmodades vara av Maja Stina framfött, upptäcktes av mig slutligen ifrån den lilla boden uppskottade väg och på andra sidan om en stengärdesgård och bakom bodväggen ett här i snön som undersöktes och befanns där ett nyfött och fullgånget barn ligga, som upptog och inbars till Maja Stina, vilken erkände sig ha det samma framfött samt att hon från laduväggen där barnet först bortkastat blivit och över natten legad själv flyttades till det ställe där det upphittades och att hon haft barnet uti förklädet vid samma tillfälle då min hustru varseblev henne Maja Stina sittande lutad fra på avträdesstället.

    Sålunda anmält den 21 januari av Eric Gustafsson från Storhöjden vid W:a Allmänningen betygar
    P.F Floding

    Föregående anmälan på denna på denna dag av v. Länsman P.F Floding tydligen uppläst och förklarad för häktade pigan Maja Stina Nylen uti härvarande häradsarresten som densamma till alla delar fullkomligen erkände betyga
    Nya Kopparberget 23:e januari 1841

    J.P Strandell
    Komminister

    Hellström
    Orgelnist

    Länsman P.F Floding kompletterar tidigare anmälan med en rapport för tinget;

    Aller ödmjukast rapport!

    I anledning af bifogade anmälan och efter inhämtade upplysningar hos lösa pigan Maja Stina Nylen vilken sistlidne höst från Svennevads socken hitkommit och utan att hon härstädes blivit för innevarande år mantalsskriven inrymt sig hos nybyggaren Erik Gustafsson på Västra Allmänningen i denna socken, varest hon vistats sedan omkring Helgamässotiden förlidet år, under vilken tid hon varit sjuklig men likväl fördolt sitt havande tillstånd som först den 19:e fullkomligt yppats, blivit uti härvarande häradshäkte arresterad, såsom misstänkt för barnamord, enär hon vid förlossningen sökt enslighet och fostret å lönnlagt. Och som bemälda piga, enligt närlagda betyg av socknens barnmorska nu befinner sig i så sjukligt tillstånd att hon för närvarande ej kan till kronohäktet avföras, kommer hon, tillika med hennes i förvar tagna foster, att här kvarstanna till höggunstigt utlåtande i saken mig hinner meddelas.

    Nya Kopparberget 24 januari 1841

    P.F Floding
    v Länsman

    För att åklagare ska kunna hålla Maja Lisa ansvarig för mord, så krävs bevis för att barnet var fullgånget vid döden och en obduktion företas i Ljusnarsbergs sockenstuga. Denna genomförs av doktor N. Dahlin från Nora och bergsgevaldigern B. Wadsten från Ljusnarsberg vidimerar genom att justera protokollet.

    Obduktionsprotokollet från den 27:e januari 1841

    Protokoll hållet onsdagen d. 27:e jan 1841, kl. 9 f.m å Nya Kopparbergs sockenstuga, vid den medici legala obduction, som företogs på begäran av häradshövdingen (..) Fredrik Welin, å pigan Maja Christina Nyléns, i Storhöjden avlidna barns döra kropp, vilket barn sades ha blivit å lönnlagt av modern, emedan det den 20 dennes blivit funnet i en snödriva.

    Obductionen förrättades och protokollet fördes av undertecknad provinsialläkare i närvaro av bergsgevaldigern Wadsten.

    1:a (..) yttre besiktningen.

    Barnets, ett flickebarns, längd var 16,55 decimaltum [49,13 cm]
    Dess vikt var 5 1/2 skålpund [2338 g]
    Huvudets längddiameter från nackspetsen till hakspetsen utgjorde 4,15 dt [12,32cm]. Tvärdiametern 2,9 dt [8,61cm]
    Avståndet från hjässan till naveln 8,45 dt [25,1cm] från naveln till fotsulorna 8,1 dt [24,0 cm]
    Munnen och halsen voro rena från slem.
    Naglar på fingrar och tår voro fullkomligt utvecklade.
    Navelsträngen avsliten omkring 3 tum [9cm] från dess fäste
    Kroppen syntes för övrigt frisk, betäckt med smegma, och utan tecken till utvärtes våld

    2: (..). Inre besiktningen.

    Huvudet. (..) Hjärnans särskilda partier kunde icke med säkerhet undersökas, emedan de voro mjuka efter upplenandet. Dock voro båda stora och lilla hjärnan fullt utvecklade till det yttre. 2: (… …) var rödaktig och en blodfärgad oxidation, troligen uppkommen efter döden. 3: I fasta hjärnhinnans ådervikar fanns en liten kvantitet blod.
    Bröstet. 1: Thymuskörteln stor. 2: Lungorna fyllda i det närmaste sina kaviteter och flöt på vattnet så väl med hjärtat som sönderkurna och utpassade. Den högra lungan var ljusröd, och visade tydligt överallt luftcellecter, den vänstra var till en stor del blåaktig på ytan, men även denna flöt på vattnet, såväl hel som sönderskuren. 3: Hjärtat fullkomligt utvecklat. Formen oval till slutet.
    Buken. 1: Småtarmarna tomma. 2: Levern stor. I gallblåsan fanns lite ljusgul galla. 3: I hela grovtarmen fanns mycket merkonium. 4: I blåsan var omkring 1/2 jumfrumått urin. 5: De övriga organen njurarna, utrus, pancrien och mjälten voro normala.

    Protokollet uppläst och justerat. Nya Kopparberget som ovan
    B. Wadsten N. Dahlin

    Doktor N. Dahlin undersöker också Maja Lisa och då hon har bröstmjölk så är förnekanden omöjliga – att hon just fött barn är utan tvivel. Betyget från obduktionen att barnet varit fullgånget och ha andats innan döden inträffade, tillsammans med vittnen och det faktum att Maja Lisa bär bröstmjölk innebär en rättsprocess som går fort..

    Läkarens betyg till åklagaren

    Betyg.
    Av ovanstående protokoll inhämtades 1:a (..) barnet varit fullgånget ( 1 1.8 mom) 2:e att det inandades luft och varit levande (2:a Att 28 2,3 mom), samt att det genom moderns förhållande förlorat sitt liv. Detta intygas på avlagd ämbetsed, och bekräftas med denna min edeliga förpliktelse: ”Så sant Gud hjälpe till till liv och själ”.
    Nora d 29 jan 1841. N. Dahlin.
    Även modern undersöktes och befanns hava mjölk i brösten. Som ovan.
    N. Dahlin.

    Domen…

    Maja Stina erkänner och döms som ansvarig till barnamord på sin nyfödda dotter, den 19 januari 1841 och domen innebär döden. Maja Stina ska avrättas genom halshuggning varefter kroppen ska brännas på bål….

    Uppgift på det brott eller den anledning hvarföre häktandet skett med mera

    Anklagad såsom misstänkt för begånget barnamord d. 19 januarii 1841 hos inhysesmannen Erik Gustafsson i Storhöjden och på dess anmälan häktad av v kr Länsman P.F Floding

    Den domstol inför hvilken arrestanten varit till förhör samt då han från häktet utlämnades även som hvar utslag blivit med mera

    Under Nya Kopparbergs Bergslags Härads Rätt den 16 mars och derstädes dömd för begånget Barna mord att mista lifvet Halshuggas och å Båle brännas

    Omständigheter

    I genomsnitt mördades två barn per år i Örebro län under 1840-talet. Fattigdom och en desperation på grund av synen på utomäktenskapliga oäkta barn torde bidragit till brotten. Samhällets straffsats var skrivet i avskräckande syfte och i regel så innebar en fällande dom alltid avrättning genom halshuggning varefter kroppen skulle brännas. En del kvinnor som fällts, skrev nådeansökan. Huruvida Maja Lisa gjorde så – och om en eventuell ansökan bifölls, vet vi inte. Men hon finns icke med i någon dödbok och hon försvinner ur tiden där och då 1841. Något som tyder på att straffet exekverades och hon hennes kropp brändes på bål….

  • Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Eric Jansson föddes 1817 i Rämmen, Värmland och var äldst av vad som skulle komma att bli en stor syskonskara. Familjen flyttar tidigt 1820-tal till Hedgårdarna i Hällefors där han växer upp. Som ung vuxen flyttar Eric till Järnboås och tar tjänst som kolardräng vid Finå hammarsmedja. Här antar han efternamnet Link.

    Efter tre år flyttar Eric vidare till Högfors, Ljusnarsberg för en ny tjänst i samma bransch – med sig till Ljusnarsbergs församling har han ett prästbetyg (vilket krävdes för att få mantalsskrivas). Pastor August Hermansson i Järnboås skriver attesten han har med sig till Ljusnarsberg 1842:

    ”Drängen Erik Link från Finnå bruk i nedanskrivna församling är född 1817-09-23 uti Rämmen, ankom år 1839 ifrån Hällefors, flyttar nu till Kopparberget; uppvist Orlov-sedel, läser innantill; utantill luthers katekes. Förklaringen därav n: bibliska språken, förstår salighetsläran n: begått H. nattvard senast 25/9 d.å. bevistat katekesförhören ordentl, är till levernet oklandrad, till äktenskap ledig, haft vaccin; kopporna. Mantalsskriven i Järnboås för 1842. Betygas av Järnboås d. 23 okt 1842.
    Ol; Er Aug: Hermansson. Adj: Past:    ”

    (en orlovssedel var ett intyg om ledighet – men kunde också vara ett brev om avsked…)

    De rörliga åren 1845-1848

    I Högfors gifter han sig med Edla Ersdotter 1845 och dottern Lovisa Charlotta Ersdotter kommer strax inpå (f:1845-10-12 Ljusnarsberg). Eric Link är en rastlös själ och hans avsikt är att familjen ska återvända till Hällefors där hustrun Edla är född och han själv vuxit upp. Med ett uttaget prästbetyg för Hällefors så torde man anta att det är där de hamnar. Men här visar det sig att en mantalsskrivning i en socken inte nödvändigtvis innebar att personen levde sitt liv där.

    Pastor J.D Westholm attesterar prästbetyget för Eric Link:

    ”Koldrängen Erik Link och dess hustru Edla Ersdotter, som nu avflytta till Hällefors, äro födde, han 1817-09-23 i Rämmen och hon 1825-03-16 i Hällefors. De läsa någorlunda innantill och kunna utantill Luthers katekes med Lindbloms förklaring där av någorlunda, samt förstå salighetsläran någorl. och hava ordentligen begått H.H Nattvard. De äro till frejden oklandrade och blev med varandra till äktenskap sammanvigda 31/8 h.a. De åtföljas av deras dotter Lovisa Charlotta, som är härstädes född den 12 oktober 1845. Mantalsskrivningen är här ännu icke förrättad;
    Attesteras Ljusnarsberg, den 15 nov 1845. J.D Westholm p.b
    Kommunionierat i Järnboås kyrka den 14 mars 1847 intygas av (…) Saxin klockare och organist.    ”

    Men familjen skrivs aldrig in i Hällefors och Eric Link visade sig heller inte i Ljusnarsberg. Så försörjningen torde han löst genom kortare tjänster lite överallt. Man kan anta att han rört sig över de tre socknarna och till slut får han en mantalsskrivning i Lindesberg – dottern Hedda föds i Lindesberg 1847.

    Hans fru Edla och barnen tycks dock under en period vistats i Ljusnarsberg, då sockenstämman informerats om att de tigger för sitt uppehälle. Erik och familjen bosätter sig 1848 i Ljusnarsberg då Erik Link får tjänst vid Yxsjö gruvor. Men arbetsgivaren är inte nöjd med hans prestationer och Erik blir inte erbjuden någon fortsatt sysselsättning. Utan bostad och utan inkomster, är familjen rimligen strandade och behöver understöd. Något som inte uppskattas av sockenstämman när de inser att hans nöd bättre borde belasta Lindesberg. En av de främsta orsakerna till att inte vara välkommen i en socken, är risken för att bli ”belastande för socknens fattigvårdskassa”. Så Ljusnarsberg tar saken i sina händer, bokstavligen!

    Mantalsskrivningsstriden

    När Ljusnarsberg inte vill stå för underhållet så börjar mantalsskrivningsstriden med Lindesberg. Frågan ställs om inte Lindesberg var där Erik Link med familj bättre borde skrivas och varför de handgripligen returnerades dit. Det var ju där familjen uppehållit sig, var dottern Hedda var född och var de tydligen fått mantalsskrivas under 1848? Så Ljusnarsberg anlitar handräckning och får familjen ”bortforslad” till Linde i oktober – med en räkning för kostnaden för transporten för Linde att betala.

    Lindesbergs socken var negativt inställda på att ta emot familjen och returnerar dem meddelst handräckning månaden efter, november 1848, med argumentet att där var i Ljusnarsberg där Link längst tid bott och arbetat. Linde ställer också krav på ersättning för transportkostnaden tillbaka och förväntar sig att Ljusnarsberg betalar.

    Link själv var inte pigg på rokaderna och hävdar lidande och men, samt förväntar sig ”måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven”. Link säger sig ha skaffat bostad och tjänst i Ljusnarsberg och vill här stanna, mantals- och skattskrivas. Links klagan ovan avvisas av Ljusnarsberg och de vill heller inte medge någon skattskrivning i socknen, då Link inte kunnat styrka bostad eller fast arbete.

    Så varken Lindesberg eller Ljusnarsberg vill ha familjen….

    Lindesbergs attest:

    ”Å andra sidan stående hjonelag, som ankom till Linde år 1847 och för år 1848 var mantalsskriven vid Vasselhyttan med sedermera saknat försvar flyttar nu till Ljusnarsberg lika attesterat med tillägg, att mannen och hustrun härstä. kommunicerat 1849-03-25, utan sedan å andra sidan tecknade Lovisa Charlotta, åtföljas de av dottern Hedda född i Linde den 28 juni 1847, döpt i Ramsberg samma dag, samt sonen Jan Erik född i Ljusnarsberg den 24, döpt ib. den 28 oktober 1849.
    Intetdera av barnen är antecknat att vara vaccinerad,
    Lindesberg den 4 oktober 1850
    G.D Arosenius
    Pastor    ”

    Ljusnarsbergs attest:

    ”Denne Erik Link som vid Högfors bruk hade tjänst såsom koldräng var i denna egenskap här mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, då han sistnämnda år den 15 november uttog för sig, hustru och dotter Lovisa Charlotta, avflyttningsattest till Hällefors, där han enligt dess egna uppgift blivit antagen och stadd såsom koldräng,
    Ljusnarsberg den 2 december 1850
    J.D Westholm Past (..)    ”

    Så när två socknar hamnar i konflikt så vänder de sig till Konungens befallningshavande (ung. Länsstyrelsen) i Örebro län för utslag i ärendet. Varje socken har sina synpunkter vilket Länsstyrelsen får bena ut, varefter de tar sitt beslut.

    Ljusnarsbergs sockennämnds synpunkter:

    • De hävdar att Link, efter att ha lämnat Ljusnarsberg 1845, inte har haft en stadig vistelse där och istället levt ett kringflackande liv.
    • Hans hustru och barn ska ha försörjt sig genom tiggeri, vilket belastat socknen.
    • Link anklagas dessutom för oärlighet.
    • Eftersom han senast varit skattskriven i Lindesbergs församling (1848), anser de att han borde höra dit enligt fattigvårdslagarna och att det var rätt att skicka tillbaka honom dit.
    • De vill ha ersättning för transportkostnaden (10 riksdaler, 22 skilling, 6 rundstycken banco).

    Lindes bergsförsamlings synpunkt:

    • De hänvisar till prästbetyg som visar att Erik Link hade bott stadigt i Ljusnarsbergs församling i minst tre år.
    • Eftersom han bara varit skattskriven i Lindesbergs socken under ett år (1848) ansåg de att Ljusnarsberg var den rätta socknen att ansvara för hans försörjning.
    • De kräver att Ljusnarsberg ska betala fattigvårdskostnaden på 10 riksdaler banco för att ha skickat tillbaka Link.

    Konungens befallningshavandes (Länsstyrelsens) beslut

    • Erik Link och hans familj tillhör officiellt Ljusnarsbergs socken, som får ta ansvar för deras försörjning.
    • Link får rätt att skattskrivas i Ljusnarsberg.
    • Hans klagomål om att ha blivit förflyttad avvisas – han får driva det vidare i domstol om han vill.
    • Lindes sockens krav på ersättning avslås men kan tas upp i ett separat mål.
    • Inga parter behöver betala varandras kostnader.

    Handlingen i ett sammantaget stycke.

    (transkriberat med en aning moderniserat språk för läsbarheten)

    ”Konungens befallningshavande över Örebro läns utslag i anledning därav att, sedan under hösten sistlidet år arbetskarlen förre koldrängen Erik Link och hans hustru Ella Ersdotter, jämte deras tre minderåriga barn blivit, på begäran, som ordföranden i sockennämnden inom Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs socken, d en 23 oktober, gjort, av länsmannen i häradet avförd, till sockennämnden i Linde bergsförsamling, på det att den tid; varefter Ljusnarsberg kunde för alltid få dem behålla, ej måtte tilländalöpa, men på anhållan av ordföranden i sistnämnda, den 9:e november, av länsmannen i Lindes och Ramsbergs härad återsänd till Ljusnarsbergs socken, där efter Linde sockennämnds förmenande, Link, senaste tre på varandra följande år, varit bosatt, samt haft ständigt arbete, vistelse, ej allenast sockennämnden i Ljusnarsbergs församling uti en, den 18:e november sistlidet år, hit inkommen skrift, enär Link som redan år 1845 från församlingen avflyttat till Hällefors socken för år 1848 senast varit mantals och skattskriven i Lindes bergsförsamling och därefter endast, omkring halvtannat år tidtals uppehållit sig i Ljusnarsberg och sista månaderna haft stadigt arbete vid Yxsjö gruva, vars ägare ej längre vill sysselsätta Link och ingalunda lämna honom försvar, anhållit att Lindes församling måtte åläggas emotta Link med hustru och barn samt gottgöra Ljusnarsbergs sockens fattigvårdskassa, kostnaden för deras transporterande till Lindesberg; utan och Erik Link, uti en den 30:e i förberörda november månad, hit inkommen skrift, klagat däröver att fastän han och hans hustru såsom arbetsföra, ansett sig behöriga att välja vistelseort, och Ljusnarsberg var deras rätta försörjningsort, ifall understöd skulle komma i fråga, de med sina barn likväl blivit emot deras vilja till Linde avförda, för att till bergsförsamlingens sockennämnd avlämnas och därigenom lidit men för deras hälsa och att vid senast den 25:e november förrättade mantalsskrivning i Ljusnarsbergs socken hans under för(…) av att i Linde erhållit prästbesked, framställda begäran, att vara i socken skattskriven, blivit avslagen, fastän han efter sin återfärd till Ljusnarsberg, där skaffat sig bostad och berett sig tillfälle till arbetsförtjänst, så att han icke äventyrade att ligga varken någon enskild eller det allmänna till last, samt yrkat att de som till hans avförande från Ljusnarsberg varit orsaken, nämligen sockennämnden därstädes, jämte de, som sig därtill emot bättre vetande förleda låtit, måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven; varöver fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling, sockennämnden därstädes P.F Floding och t.f mantalsskrivningsförrättaren kammarskrivaren F. M Wictorin varemot annan sig förklarat; givit Örebro Slott i Landskansliet den 19:e juni 1851.

    Uti de inkomna förklaringarna är vordet anfört av fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling att då jämlikt de fyra prästbetyg som efter detta utslag avskrivas Link, senast under tre på varandra följande år stadigt vistats i Ljusnarsbergs församling, men blott ett år varit i Lindes bergsförsamling skattskriven, Ljusnarsbergs församling såsom rätt försörjningsort borde emotta samt med hustrum och annat bestå Link med hustru och barn, samt ersätta Lindes bergsförsamlings fattigvårdskostnaden för Links återforslande till Ljusnarsberg med tio riksdaler banco, ävensom för lösen av Konungens befallningshavandes utslag i målet; av Ljusnarsbergs sockennämnd att då Link sedan han, efter tre års vistande i Ljusnarsberg, flyttade år 1845 därstädes icke haft stadig vistelse, utom dit ånyo ankommen från Lunde hösten 1849 alltjämt strukit omkring, därunder hustrun och barnen besvärat socken med bettlande och således måste falla fattigvården till last och Link blivit beträdd med oärlighet, samt Link, som varit inom Lindes bergsförsamling skattskriven, endast år 1848, fortfor att vara försvarslös, sockennämnden med stöd av 1 mom 14 § av kungliga förordningen angående fattigvården i riket, samt 2 mom 3 § och 4 mom 26 § i kungliga stadgan angående försvarslösa, funne sig icke ha överskridit sin rätt, då den återsände Link till den försörjningsort, till vilken Link, såsom där senast skattskriven, borde anses höra, vad och då transporten blivit tjänligen verkställd, utan att någon skada veterligen tillskyndats Link, hans hustru eller barn, sockennämnden hemställde, att Links klagan måtte lämnas utan avseende och sockenkassan tillerkännas ersättning för de, med transporterandet till Linde förenade kostnader tio riksdaler 22 skilling 6 rundstycken banco – av länsmannen Floding, att Link blivit ej allenast i följd, av ordförandens i sockennämnden anhållan om handräckning, utan även med stöd av 3 § 2 mom uti kungliga förordningen den 29 maj 1846, angående försvarslösa personer, såsom den där icke var försedd med pass eller sådant bevis, som 1 mom i nyssnämnda § omförmäler, förpassad till församling där han senast varit skattskriven ,vadan och då Link med hustru och barn under en dags forslande av fjärdingsmannen Carl Jansson i Ställbergstäkt, icke blivit medfaren eller vanskött, hans klagan saknade fog, i följd varav Floding hemställde att med sex riksdaler 32 skillingar banco bekomma ersättning av Link för kostnaden och besvären av Wictorin att då Link som först efter det mantalsskrivningen med Björkeberget för sig gått, anmält sig att där bliv skattskriven, icke kunde uppge sig äga bostad eller stadigt arbete eller styrka sig vara i någon av de omständigheter vilka i 1 § av nyss berörda kungliga förordning omförmäldes, sökta skattskrivningen icke kunnat medges.

    Konungens befallningshavande har tagit målet i övervägande; och som enligt Ljusnarsbergs sockennämnds förklaring, Erik Link den tid, han genom samma nämnds föranstaltande forslades till Lindes socken, uppehållit sig ett år inom Ljusnarsbergs socken under förhållanden. som föranlett sockennämnden anta behovet av försörjning för Links hustru och barn, såväl som Links skyldighet att hålla sig inom sin försörjningsort; allts och emedan, efter vad kyrkoherden i Ljusnarsberg intygat, Link där haft tjänst och varit mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, undre vilket sistnämnda år Link, den 15 november uttagit flyttningsattest till Hällefors utan att sedermera någonstans ha stadigt vistats tre på varande följande år, och Link följdaktligen enligt 14 § i kungliga förordningen angående fattigvården i riket, av den 29 maj 1847 har sin försörjningsort inom Ljusnarsberg, samt Link ej eller veterligen under sistlidet och innevarande år vistats annorstädes, finner konungens befallningshavande, att Ljusnarsbergs sockennämnd emot Lindes socken i målet framställda påståenden ej kunna bifallas, och att jämlikt 46 § 1 mom i kungliga kungörelsen angående bevillningen av den 10 november 2848, Link är berättigad att för innevarande år skattskrivas inom Ljusnarsbergs socken, varemot konungens befallningshavande under de förhållanden, som sig förete, anser Links ansvarstalan ej föranleda annat yttrande av konungens befallningshavande att Llink hänvisas samma talan vid vederbörlig domstol anhängiggöra om han därtill finner sig befogad. Beträffande åter Lindes fattigvårdsstyrelse i sin förklaring väckta anspråk på ersättning för Links återförande till Ljusnarsberg; finner konungens befallningshavande det samma icke kunna, i den ordning det nu är framställt, komma under prövning, utan må bero på särskilt anhängiggörande i laga ordning; och varda för övrigt kostnaderna i målet, parterna emellan kvittade.
    Över detta utslag kunna hos Kongl Majt anföras underdåniga besvär, som skola inom trettio dagar efter delfåendet här avlämnas. Tid och ort som ovan.
    På landshövdingeämbetets vägnar

    (signatur) (signatur)”

    Epilog

    Eric Link (1817-1851)

    Eric Link med familj får bosätta sig i Ljusnarsberg. Men hans oroliga själ får honom att söka tjänst i Hällefors. Han återvänder till Hedgårdarna och där dör han 1851-04-18.

    Edla Ersdotter (1825 – )

    Hustrun Edla Ersdotter lever som änka med barnen, får ytterligare två barn och gifter sedan om sig 1861, med den 11 år yngre Carl Johan Jansson (f: 1836-05-01). De får inga ytterligare barn men lever tillsammans framledes på Stora Björkberg som två av hennes första barn gör i vuxen ålder.

    Edla och den hemmavarande vuxna son Carl Johan (f:1855) utvandrar till Nordamerika 1882. Mannen Carl Jansson tycks inte följa med men han finns heller inte kvar i Ljusnarsberg.

    Eric och Edlas barn:

    Lovisa Charlotta (1845-10-12)

    Bor på Stora Björkberg, dit Hedda sedermera flyttar med man och barn. Lovisa söker möjligheterna i Stockholm och flyttar dit 1879. Men efter två år så tar hon nästa steg – Nordamerika (1881-05-09).

    Hedda (1847-06-28)

    Flyttar som 19-åring till Ramsberg för att tjäna som piga hos häradsdomaren Daniel Andersson därstädes. Hon återvänder till Bångbro där hon föder en oäkta dotter; Anna Lovisa (1872). Gifter sig 1875 med Erik Jansson (f: 1852) från Stora Smedberg och de flyttar till Stora Björkberg (där storasyster Lovisa redan finns) och får tre fyra söner och en dotter. De flyttar till Ställdalen där den äldsta dottern tillsammans med ytterligare tre söner avlider under 80-talet.

    Carl tar steget mot Nordamerika i slutet av 80-talet medan hustrun Hedda bosätter sig på Borstsmossen på Stora Kumlan. Men 1890-03-10 följer hustrun och deras fyra barn Carl (f:1876), Erik (f:1877), Eva (f:1881) och Johan (f:1885) efter sin man mot Nordamerika och försvinner ut ur historien.

    Jan Erik (1849-10-24)

    Jan Erik börjar som dräng redan i sena tonåren. Först vid Skarptäkt, Nya Vägen, men sedan via Stuvkärnsfall, Stjärnfors vidare till Abborrtjärn under Högfors. Allt under några år i slutet av 1860-talet.

    Som gift 25-åring med en dotter, så flyttar familjen till Östergötland och Åsbo. Han gifte sig året innan (1873) med Maria Charlotta Fredriksdotter (f: 1851) och dottern Anna Lovisa föddes fyra månader efter bröllopet.

    Där får Jan Erik tjänst som masugnsarbetare under en masmästare från Lindesberg. Rimligen så kände de varandra sedan tidigare, men inget vi kan veta. Efter 13 år på Boxholms bruk i Åsbo flyttar familjen till Malexander där Jan Erik får tjänst som handlare(!) i Högbo. Men 9 år senare går Jan Erik ur tiden, med hustru och åtta barn som efterlevande…

    Källor

    Rämmen (S) AI:4 (1817-1821) Bild 44 / sid 39
    Hällefors (T) AI:9 (1821-1830) Bild 169 / sid 161
    Hällefors (T) AI:10 (1830-1839) Bild 247 / sid 241
    Järnboås (T) AI:12b (1835-1840) Bild 62 / sid 274
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 267 / sid 547
    Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 660 ff
    Ramsberg (T) AI:18a (1858-1865) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 117 / sid 111
    Ljusnarsberg (T) AI:20d (1872-1881) Bild 82 / sid 793
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 125 / sid 118
    Ljusnarsberg (T) AI:21a (1882-1891) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 195 / sid 693
    Ljusnarsberg (T) AI:19e (1862-1871) Bild 116 / sid 1095
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 122 / sid 116
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 51 / sid 44
    Åsbo (E) AI:23 (1869-1873) Bild 92 / sid 85
    Åsbo (E) AI:25 (1874-1878) Bild 119 / sid 110
    Åsbo (E) AI:28 (1884-1895) Bild 296 / sid 280
    Malexander (E) AI:8 (1891-1898) Bild 53 / sid 37

  • En natt på Laxbro..

    En natt på Laxbro..

    Carin Jansdotter växer upp i fattiga omständigheter på Kummelnäs, Stora Smedberget. Fadern, skomakaren, Jan Andersson (f: 1774) har med sin hustru Maria Mattsdotter (f:1780) bosatt sig i en backstuga på Bergsgårdens skog. Carin är 16 år när hon beger sig ut i vuxenlivet som piga på Brattberg. Året efter (1831) återvänder hon hem till Kummelnäs, för några år innan hon lämnar hemmet igen. För gott denna gång. De efterföljande åren arbetar Carin som piga runt om i Ljusnarsberg. Inte sällan årskorta anställningar, bland annat Svepartorp, Hyttnäs, Hörkslund och Brännby.

    Tio år senare,1841, ogift och vid en ålder om 27, får hon tjänst som piga på Laxbro där hon stannar livet ut!

    Laxbro är en stor gård med många pigor och drängar. De som inte bor där, kan ha haft sina anledningar att besöka platsen – ungefär som gjutaren Johan Bergman från Krokfors, vilket resulterade i ett barn som Carin födde sommaren 1843. Sonen Fredric kom till världen men som så ofta, så ville inte Johan erkänna något barn. Men Carin gick till tings för att få ett understöd för sin son:

    Carin stämmer Johan Bergman till tinget

    Utdrag av Domboken, hållen med Lagtima Höstetinget med Nya Kopparbergs Bergslags Härad uti Tingshuset med Ljusnarsbergs Kyrka, den 27:e september 1845 (..)168

    Av pigan Carin Jansdotter vid Björkberget var stämning uttagen å gjutaren Jan Bergman vid Krokfors med yrkande av bidrag till föda och uppfostran för ett med kärande pigan sammanavlat barn, jämte ersättning för rättegångskostnaden och inställde sig med upprop av detta mål Carin Jansdotter personligen och ingav tvenne så lydande attester:

    ”som jag blivit stämd av pigan Carin från Laxbro, för att vittna om lägersmål, får jag i sanning följande avgiva: Jag erinrar mig, att för flera år sedan, var jag i sällskap med Johan Bergman vid Krokfors till Laxbro där hon tjänte, men huru han låg, om han låg med henne eller någon annan av pigorna, det minns jag icke. Detta kan jag med ed fästa om så fordrar Nya Kopparberget och (…) den 24:e september 1845. Fredric Andersson”

    Egenhändiga underskrifter bevittnas av Eric Jansson Konstbacken
    (…) Ersson i Elgfall.    ”

    ————–

    I det mål jag såsom till vittne är kallad, av käranden, är mig ingenting bekant, heller jag vet något. Detta kan jag med ed bestyrka, om så fordras.
    Nya Kopparberget och Lägenheten den 23:e september 1845.
    Eric Andersson

    ————–

    För att i målet vittna, var nu endast pigan Maja Lisa Andersdotter vid Laxbro tillstädes, vilken, enär något jäv emot henne, varken anmäldes, eller i övrigt kunde (…), fick framstå och avlägga vanliga sanningseden därefter hon, varnad för edens missbruk, berättade att vittnet ofta sett Jan Bergman gå till kärande pigan med vilken vittnet även sett honom ligga tillsammans i sängen.

    Vittnesmålet upprepade och vidhöll och som Johan Bergman enligt skriftligt och bevittnat erkännande, av sanningen i målet erhållit behörig del, men det oaktat utan anmält laga förfall (…), alltså fälldes han att böta 32 S Banco, och blev målet i övrigt uppskjutet till nästa ting och andra rättegångsdagen, då det ålåg Jan Bergman med 3 Rd 16 S Banco vite, att personligen tillstädeskomma, om vilket beslut han dock borde, genom kärandens försorg i behövlig ordning kungöras, år och dag, som förr skrivet står på.

    På häradsrättens vägnar, efter förordnande

    —————

    Här av erhållet behörig del den 18:e januari 1846. Carl Ersson, Johan Bergman

    Vittne Carl Jansson (…)

    Överenskommelsen

    Resultatet blir en överenskommelse mellan käranden och svaranden, att Johan Bergman accepterar barnet som sitt och förbinder sig att betala understöd för gossen Fredric. Överenskommelsen innebär att han betalar 10 Riksdaler riksgäldsmynt varje år, tills det totala beloppet om 80 Rd Rgs är betalt

    Förbindelse: Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 610

    Som jag är stämd åt pigan Carin Jansdotter vid Laxbro för det jag med henne har sammanavlat ett gåssebarn så har vi överenskommit att jag till henne skall betala ett för allt en summa stor /80/ att ta tio riksdaler riksgäldssedlar att vilka summ skal betalas /10/ tio riksdaler varje år till summan blir betald. Ingen ränt är lägd så vida (…) betalning tid öv (…) Sålunda överenskommet och (……………………………….) till kallade vittnens närvaro som (..) vid Biörkberget.

    Den 7 februari 1846
    sagar 80 Rd riksgäld

    Carl Jansdotter, Johan Bergman

    Wittnar
    Carl Ersson vid Nya Vägen
    Petter Crantz

    —

    Riksdaler riksgälds

    Det är inte lätt att jämföra värdet mellan år, men arbetstiden blir ganska rättvis. Fadern Johan Bergman har alltså överenskommit om en ersättning för sonens omvårdnad på 10 Rd Rgs per år. Johan var gjutare på Krokfors 1843 och jämfört med 2025 så motsvarar understödet för ett år, en hel månadslön för en verkstadsarbetare.

    Hur gick det sen?

    Carin Jansdotter tjänar vidare som piga på Laxbro och har sin son Fredric i sin vård och omsorg. Men efter några år, när Fredric är sex år gammal, blir Carin smittad av tyfus och avlider på våren 1849. Fadern Johan har köpt ur sig ansvaret för sin son och Fredric är därmed föräldralös.

    Samtidigt på Båtsgården har masmästaren Knuts Lars Persson och hustrun Gretha Jansdotter alldeles samtidigt förlorat sin nyfödda son Bengt. Månde detta spelat in, för de tar in Fredric Bergman som sin fosterson, var han växer upp.

    Fredric Bergman (f:1843) flyttar som 14-åring, anno 1857, till Högfors och tar tjänst som dräng. Av en händelse året efter att faderns överenskommelse är slutbetalad. Man kanske kan anta att fosterfadern Knuts Lars Persson tyckte att Fredric kunde börja bära sin egen lön för sitt eget uppehälle…..

    Under en 20-årsperiod, mellan 1857 och 1877, flyttar Fredric runt i norra delen av socknen och jobbar som gruvdräng. Under en femårsperiod så finns han som gruvdräng på Vinteråsen, på raden ovanför Anders Knutsson med familj (se Knuts gossar). Inte omöjligt att Fredrik arbetade tillsammans med Anders Knutsson – de torde hursomhelst varit väldigt bekanta som grannar.

    1877 hittar Fredric Bergman fram till änkan Johanna efter en hemmansägare i Grängesberg. De gifter sig och Fredric blir i denna mening den nya hemmansägaren på Hårdtorp med fru och hennes två tidigare barn.

    Några magra år senare så bestämmer sig Fredric och Johanna med hennes som Per August att utvandra. Den 28:e april 1882 beger de sig via Göteborg till Ishpeming, Michigan, Nordamerika, där deras vidare öde är okänt…..

    En liten epilog…

    Parallellt med Fredrics liv, så hände det sig så att hans biologiska far Johan Bergman (f: 1819) träffade Eva Stina Persdotter som han gifter sig med i november 1846 (ett halvår efter ovan överenskommelse). Han arbetar på Krokfors och är mantalsskriven där. Tre år senare får de en dotter, Johanna Carolina (f: 1849). Johan blir änkling 1849-12-09 då hustrun Eva dör i lunginflammation.

    Johan Bergman med dottern Johanna Carolina flyttar till Arboga där han gifter sig 1858 med Ulrika Berglund med vem han får ytterligare tre barn. Johan går ur tiden 1880-02-24 i Arboga där gissningsvis arbetsmiljön tog hans liv. Orsaken var ”kronisk lungkatarr och akut lunginflammation.”

    Han lämnade fem barn efter sig….

    ….

    Å så källorna

    Ljusnarsberg (T) C:11 (1803-1815) Bild 140
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 106 / sid 93
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 213 / sid 197
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 254 / sid 238
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 244 / sid 228
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 18 / sid 584
    Ljusnarsberg (T) C:13 (1829-1848) Bild 2020
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 97
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 265 / sid 545
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 265 / sid 542
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 231 / sid 508
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 58 / sid 556
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 52 / sid 550
    Grangärde (W) AI:19c (1872-1881) Bild 17 / sid 8
    Grangärde (W) AI:20c (1881-1889) Bild 25 / sid 843
    Göteborgs poliskammare (-1900) (O) EIX:19 (1882) Bild 3310 / sid 657

    Epilogens källor


    Ljusnarsberg (T) C:12 (1815-1829) Bild 48
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 438 / sid 1004
    Ljusnarsberg (T) AI:18d (1852-1861) Bild 193 / sid 1045
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:11b (1855-1865) Bild 558 / sid 229
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:12a (1866-1871) Bild 266 / sid 8
    Arboga stadsförsamling (U) F:7 (1873-1894) Bild 137

  • 1835-10-04

    1835-10-04

    Protokoll hållet den 4 oktober 1835

    Enligt förut skedd pålysning vore fattigvårdens ledamöter församlade uti sockenstugan för att enligt 4:e § 1 mom: av reglementet för fattigvården uppgöra anslag för församlingens fattighjon för år 1836.

    §1 Fullt underhåll skulle för nästa år likasom för alla utgå med 60 Rd Rgs och efter noggrann omprövning av vart och ett fattighjons anmälda av kända behov bli för dem underhåll för året följande summor anslagna

    Av fattigvården projekterade medelRd
    Bråt Sara40
    Björnbergs änka45
    Lunds Lisa50
    Spel Pelle30
    DahltorpÄnkan Stina Jansdotter30
    RällnEric Perssons vansinniga dotter45
    LundsängBåtjankens svärmor60
    StjernforsPetter Jarlsberg. Petter Jansson vid Ljusnarssund50
    RisånSven Bredenberg. Per Jansson vid Västra Nybygget45
    S:a BredsjönMaja Christoffersdotter50
    SvartvikenPigan Lisa Greta Ersdotter45
    UfbergCathrina Zachrisdotter45
    Dal Olles hustru45
    Vik Anna Olsdotter45
    KisttjärnAnders Ersson45
    BåtgårdenBåt Maja60
    FäbobackenÄnkan Stina Nilsdotter50
    Änkan Stina Danielsdotter Stjelkbergs (…)60
    YxsjönJan Nilsson40
    KvarnbackenAnders Nilssons änka65
    SörviksmossenStina Abrahamsdotter52
    Jan Mats änka vid Rälln75
    LjusnarsbergsgårdStina Strandell60
    Anders Jansson Ryss barn:
    Den äldsta Eric Andersson vid Smältarbacken30
    Den mellersta gruvsmeden Johan Lindberg30
    Den yngsta Jan Larsson i Forstorp40
    KolhedenAnna Lisa Lundberg25
    Nya Vägen(…) mor25
    V:a LöffalletEric Anderssons änka20
    S:a BredsjönÄnkan Stina Matsdotter25
    SvartfalletÄnkan Maja Ericsdotter10
    StenharnGamla pigan Andersdotter, f.1762 ofärdig. Änkan Maja Larsdotter7,24
    Taller Anna5
    EskilstorpÄnkan Maja Jansdotter5
    S ElgfalletAnna Olsdotter5
    RåstockDr. Jan Persson2
    GunnarstorpÄnkan Maja Persdotter2
    SnälltorpEric Mattssons änka 2 tunnor råg a 1428
    KälltjärnEric Larssons änka 2 tunnor råg a 1428
    HörksmossenFredrik Erssons änka 2 tunnor råg a 1428
    Östra KumlanCarin Ersdotter45
    SummaRd Rgs1499, 24

    §2 Till bestridande av förestående 1499 Rd 24 S B:o föreslogs, att av socknen skulle uppbäras 64 organisttaxor utgörande:1280 Rd
    av fattigkassan tillskjuts 250 Rd. De vanliga uppbördsmedlen av gärningsmän med flera: 75 Rd

    Summa: 1505 Rd

    Det obetydliga överskottet redovisas av fattigföreståndaren ävensom för att som åtta år kan bli över.

    §3. Fattiga kvinnan Maja Larsdotter (…), som förut varit inackorderad, men ej trivs på något ställe, skall få skriftlig tillåtelse, att gå kring socken, så länge hennes hälsa tillåter

    §4. Skulle några, som undfått 1/3-dels underhåll och därför blivit inackorderad eller lovat att hålla sig själv besvära socken med tiggande bli de sitt underhåll förlustiga – även så bli de änkor, som för sina många barns skull undfått underhåll att samma för utan, så framt de icke lär sina barn låta väl innan och utan till (..) de fyllt 10 år.

    Sålunda överenskommet och beslutat intygar:

    Gust: Godenius
    Ordförande

    I allmän sockenstämma uppläst och erkänt . Ljusnarsberg den 25 oktober 1835.
    Gust: Godenius
    Ordförande

    Jan Jansson
    J. Boström på Tappen.

  • 1835-07-26

    1835-07-26

    Protokoll hållet den 26 juli 1835

    Uppå skriftligt anförande av nämndeman Jan Persson vid Stora Sten och Anders Ersson därstädes om inhyses Anders Ersson vid Alderfallet i råkad usla tillstånd genom sjukdom beslöts att till hans understöd skulle lämnas en halv tunna råg.

    In fidem protocolli
    Gust: Godenius

  • Knuts gossar…

    Knuts gossar…

    Knut Jansson föddes i Dufnäs Järna 1797 och var sprungen ur samma fattiga befolkningslager som Bergslagen var överbefolkade av vid denna tid. Varje dag var en kamp för överlevnad och i en socken som Ljusnarsberg var alla i jakt på arbete för att klara sitt uppehälle.

    Knut flyttar till Ljusnarsberg 1817 och börjar arbeta Fiskbro. Efter några år flyttar han vidare till Brattberg som dräng. Där träffar han den likaledes inflyttade pigan Anna Jonsdotter från Nås i Dalarna och de gifter sig på söndagen den 20 november 1821. Rimligen är bruden i rejäl grossess, för dagen efter, föder hon parets första barn, dottern Anna Stina.

    1821-23

    De är nu båda 24 år gamla och vid tillfället bor de i Brattberg. Förhållanden är obegripligt fattiga och dottern Anna Stina dör efter tre veckor. Men livet går vidare och där föds sedermera sonen Jan Eric 1823. Men ej heller han når vuxen ålder då han går bort som 1-åring, sommaren efter, anno 1824.

    1823-28

    Paret flyttar till Norra Lövfallet där sonen Jan Knut föds på hösten 1825. Som dräng försörjer Knut sin familj men till slut väljer de efter några år,1828, att dra sig norrut igen till Grängesberg…

    1828-36

    Efter sex år i Grängesberg, så flyttar familjen till Grangärde och Rävåla där fadern Knut Jansson arbetar som stalldräng. De är dock benägna på att återvända söderut till Ljusnarsberg redan efter två år, så 1836 tar Knut ut en flyttattest för Ljusnarsberg. Familjen siktar på att återvända till Brattberg och familjen får där bo hos Jan Hindricsson i väntan på att få mantalsskrivas i socknen. Men de ledande i Ljusnarsberg vill inte medge att Knut, hustrun Anna och deras tre söner flyttar in. De uttrycker tydligt i protokollet från 1837-11-26 att det inte är aktuellt och säger enhälligt nej.

    ”§1. Ordföranden tilllännagav, att följande lösa personer lämnat sina besked så att i socknen inkomma: Nämligen
    Inhyses Jan Jansson Helander med hustru och barn från Linde, hos Eric JAnsson vid Wantorp;
    Inhyses (…) Jansson Ryss med hustru och barn från Ervalla hos Gustaf Ersson vid Elgfallet;
    Kringvandrande Anders Ersson Hård med hustru och barn hos Eric Ersson vid Hyttnäs och;
    Knut Jansson med hustru och barn från Grangärde hos Jan Hindricsson vid Brattberget    . Församlingens ledamöter som nu tillfrågades, om de ville tillåta, att dessa personer finge mantalsskrivas hos ovannämnda hemmansägare innan de enligt sockenstämmobeslut av den 19 maj 1833, satt gällande borgen för av inflyttandes framtida bärgning, så att de icke på något sätt skall komma sockens fattigvård till last, lämnade till svar härå ett bestämt och enhälligt : Nej.”

    1836-1840

    Familjen stannar som lösa personer i Ljusnarsberg en tid men spåren är vaga, då inget noteras i längderna. Knut Jansson noteras dock i slutet av 30-talet som ”förrymd” från Ljusnarsbergs socken och det tycks som om familjen har dragit sig västerut, Arboga, utan några prästbetyg. För här föder Anna ytterligare en pojke 1838; Nicklas. Familjefadern Knut tycks varit rörlig och har som lös person försörjt sig med de arbeten han kunnat få, bland annat i Ljusnarsberg med tanke på spåren som åter leder oss dit…

    1840-45

    Modern Anna Jansdotter dör i Arboga i början av 1840-talet, varefter de tre minderåriga gossarna Carl, Anders och Nicklas letar sig upp till Ljusnarsberg för att hitta sin far Knut som då vid denna tidpunkt redan uppehåller sig där. De tre bröderna är vid denna tidpunkt ca 14, 10 och 7 år gamla. Det verkar inte som om de hittar sin far, då de överlever medelst tiggeri runt om i socknen, utan tillsyn eller omvårdnad. För fadern Knut har rymt igen – denna gång misstänkt för inbrottsstöld, vilket på sätt och vis är ett erkännande i sig.

    Knut Jansson (f: 1797 i Dufnäs, Järna) går därmed ut ur historien – han försvinner in i historiens dimma. Möjligen som förrymd hela vägen till Norge, för borta är han. Vintern 1843, i slutet av januari, dör den äldsta brodern av de tre; Carl Knutsson i bröstfeber, och de nu ensamma två yngre bröderna är återkommande föremål för sockenstämmans omsorg. Främst genom att få dem inackorderade (utan framgång). Ingen är beredd att anta dem, där inget pris lockar. De lyses ut flera gånger från predikstolen, vid gudstjänsten men ingen nappar trots att priset höjs…

    1843-02-08 visar sig den nu femåriga föräldralösa Nicklas (född i Arboga) i protokollen:

    ”§2. Beslöts att förrymde Knut Janssons yngste gosse skulle under vintermånaderna inackorderas för det lindrigaste pris som kunde erhållas. Emellertid önskade församlingens ledamöter att det måtte undersökas huruvida denne gosse hörer till denna eller Grangärdes församling.”

    Pastor Johan Dan Westholm försöker nu ställa frågan om ansvar över bröderna till Kopparbergs län (då åtminstone en av dem är född i Räfvåla) om hur och vem som äger ansvaret för att vårda och uppfostra de två små pojkar som ”kallas allmänneligen Knuts gossar”. Detta resulterar i ett brev:

    Brev till Konungens befallningshavande i Falun

    ”1844-10-26
    den 5/12 till pastorsämbetet i Arboga
    1845 9/1 till KB i Fahlun

    (—)

    Sedan genom härifrån avlåten skrivelse Konungens befallningshavande i Falun blivit underrättad om de i denna skrift uppgivna förhållanden rörande Knut Janssons barn, på det att derest barnen tillhöra Stora Kopparbergs län, anstalt måtte vidtas för deras dithämtande, anser Konungens befallningshavande härstädes annan dess åtgärd i avseende å nämnda barn icke vara utav denna pastorämbetets anmälan påkallad; Åliggande det Ljusnarsbergs församling att emellertid (…) Knut Janssons barn, såväl som Vagnmakaren Ljunggren, nödig omvårdnad så länge de inom församlingen vistas; församlingen öppet lämnat, att å ort som vederbör, avhängiggöra talan om annan församlings skyldighet, att Knut Janssons barn underhålla och uppfostra, om fog därtill anses vara.

    I sammanhang härmed anser mig pliktig anmäla, att tvänne värnlösa barn, gossar, den äldsta omkring 10, den yngre omkring 7 år gamla, ha en längre tid uppehållit sig här i socknen!

    De kallas, efter fadern, allmänneligen Knuts gossar. Deras moder blev död uti Arboga eller Fellingsbro socken för omkring tre eller fyra år sedan. Barnen kom då hit till socknen, där fadern, Knut Jansson uppehöll sig och arbetade hos vem han kunde. Någon tid därefter begick denne Knut Jansson inbrottsstöld, åtminstone misstänkte därföre, och rymde, kvarlämnade de små värnlösa gossarna. Sedan dess har han här varken varit synlig eller i övrigt låtit höra av sig. Som Knut Jansson med numera avlidna hustru icke här utan, som det förmodas, uti Grangärdes församling senast varit mantalsskriven, så har icke heller Ljusnarsbergs församling kunnat åläggas ta någon närmare vård om deras här sig uppehållande barn. Emellertid driva nu dessa barn omkring i denna socken och uppväxa utan uppfostran och annan omvårdnad. Flera människovänner och ibland dem synnerligast Bergslagskassören herr J. Adler och dess fru, ha visserligen omfattat de olyckliga barnen med mycken omsorg, åtskilliga gånger givit dem kläder och även bekostat deras botande för (…), men alldenstund här finnes så många socken egentligen tillhörande, fattiga barn kan de främmande icke ägnas all den omsorg som av behovet påkallas.
    Vördsammast får jag för den skull till Höga Landshövdingeämbetet hemställa vilken utväg bör vidtas med dessa Knuts gossar, på det de icke måtte komma att bli i mistning av behövlig vård och uppfostran?

    Med djupaste vördnad framlever
    Det höga Landshövdingeämbetet

    Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget
    den 24:e oktober 1844

    ödmjukaste tjänare
    J.D Westholm”

    1845-50

    Kopparbergs län har tagit emot brevet och svarar enligt nedan:

    ”1845-05-10 (no 684)

    Till Konungens befallningshavande i Örebro!

    I anledning av skrivelsen den 9 sistlidne januari får Konungens befallningshavande till (…) meddela att förre stalldrängen Knut Jansson från Räfvåla, Grangärde socken med hustru och trenne barn utflyttat från nämnde socken år 1836 efter därstädes den 12 oktober samma år uttagit flyttningsbetyg till Ljusnarsberg, samt att vid sådant förhållande, och då upplysning saknar därom huruvida icke Knut Jansson sedermera varit i Ljusnarsberg skriven, eller av vilken anledning sådant icke skett, Konungens befallningshavande för det närvarande desto mindre kan medtaga någon åtgärd för Knut Janssons ifrågavarande barnens avhämtande till Grangärde socken, som åtminstone det yngsta, om sju års ålder, tillkommit efter det föräldrarna ypphört att tillhöra Grangärdes församling. (…) Cancelliet den 5 maj 1845”

    De unga bröderna Anders och Nicklas är lämnade i Ljusnarsberg, modern är död och fadern har rymt för att undvika rättspåföljderna efter ett utfört inbrott och de försöker överleva på det de kan runt om i socknen. Sockenstämmans protokoll 1845-04-20 visar:

    §3. Åt de så kallade Knuts gossar beviljades till vardera en ny blågarnsskjorta jämte jacka och byxor av bolstervar.

    Senare samma år på hösten i stämmoprotokollet 1845-09-11 är pojkarnas öde igen aktuell:

    ”Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.”

    1849 avlider lillebror Nicklas i rödsot på Myrbo. Samtidigt är Anders är mantalsskriven på Abrahamsgård.

    Hur gick det sen?

    Anders överlever, växer upp och arbetar som dräng. En dag på tidig höst 1858 gifter han sig som tjugofyraåring med jämnåriga Stina Sundberg (f:1835). De bosätter sig i norra delen av socknen och lever större delen av livet på Hökärnstorp som idag är närmare Grängesberg än Ljusnarsberg.

    Stina har liknande erfarenhet av fattigt elände under uppväxten med sockengång och tiggeri som barn: När hennes far Jan Jansson Sundberg var ofärdig så fick han understöd av sockenstämman samtidigt som Stina, hennes lillebror och mor var av stämman; ”tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    ”§1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    Anders Knutsson och Stina Sundberg var min morfars farmor och farfar…